- Project Runeberg -  Georg August Wallins Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849. Dagbok och bref / Fjärde bandet /
27

(1864-1866) [MARC] Author: Georg August Wallin With: Sven Gabriel Elmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min ofvertygelse var då och är ännu, att om vi blott
5 minuter längre nödgats kämpa emot den förfarliga
sjön och den rytande stormen, så skulle hafvet hafva
begrafvit oss i sitt djup eller sönderslagit den spån,
åt hvilken vi anförtrott våra lif, mot öns klippiga
stränder; jag är så mycket mer öfvertygad derom,
som jag sedermera ifrån hamnen såg stormen vara i
tilltagande under en half timmas tid. Men vi böjde
just då förbi udden af den lilla ön Shushve och
gin-go sedan på vatten, under hvars yta vid 3 alnars djup
ströko långa korallgrund, som bröto vågornas kraft;
äfven här, då vi redan hade lä af ön och vände
seglet snedt mot vinden, krängde båten så att den tog
in vatten. Yi hade emellertid hunnit hamn och
kastat ut vår lilla dragg; ehuru hamnen var hvarken
god eller säker, prisade vi Herren som räddat oss
från ett efter utseendet oundvikligt haveri.
Skepparen gick i land för att från bergen skåda utåt hafvet
och observera vinden, men jag lade mig i båten att
sofva, emedan natten blifvit nästan genomvakad. Jag
hade likväl knappt slumrat in förän jag blef väckt af
båtens rörelse, som flyttades från ena stället till det
andra i den dåliga hamnen, samt af skepparen, som
kom ned i båten sedan han bespejat hafvet. Vinden
hade nu slagit om till nordvest och aftagit i
häftighet, hvarföre han uppmanade oss att åter gå till sjöss,
då vi i alla fall hade föga lugn på vår ankarplats;
ehuru jag ej var särdeles villig dertill, insåg jag dock
att numera ingen fara var förhanden. Vi lemnade
således hamnen ungefär middagstiden och funno, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:16:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wallinresa/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free