Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick vår dispyt och då i alla fall stället, der de ville
lemna mig, icke var här, lastades mitt bagage på
kamelen och vi fortsatte färden. De satte sig båda
upp på kamelen och jag gick till fots; i början hade
jag heller ingen lust att rida, observerade ej ens att
de gjorde detta till min förtret. Men vid middagen
begynte jag bli något trött, såväl af gången, som af
hettan, låtsade likväl om ingenting, utan gick med
rask gång ett stycke framför dem, vexlande med dem
intet enda ord. Så kommo vi förbi ett lågt
sand-stensberg, som böjde sig ut nästan i form af en
cor-niche och erbjöd en vacker skugga under det sålunda
bildade hvalfvet. Sedan de troligen under ridten
öfver-enskommit om det handlingssätt de vidare borde följa
för att afpressa mig penningar, knäfällde Sakar sin
kamel, afpackade mitt bagage och förklarade att han
ämnade lemna mig här tills Eamdan hunnit hemta en
kamel från Tebuk. Jag satte mig fullkomligt lugn
på en sten och såg på detta hans göromål. Om en
stund, sedan han släckt sin törst ur vår vattensäck,
frågade han hvad jag beslutit; jag svarade det jag
hade föga annat att säga honom, än hvad jag redan
om morgonen förklarat, hvilket till större delen
ytterligare upprepades; jag påstod honom vara pligtig att
utan vidare fordran uppfylla sitt eget och Salims mig
gifna löfte. Han åter förklarade mig intet hafva gjort
för Salim, ty denne hade dött; om Salim tillfrisknat
genom min medicin, så skulle all hans egendom
hafva tillhört mig, men hvilken nytta hade nu han eller
de haft af mig? Jag kände väl udden i hans ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
