Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i öknen utmärker en solnedgång. Mina
följeslagare hade undersökt sina vapen, den ena sin bössa,
den andra sitt svärd, och gingo nu båda till fots
framfor mig och kamelen, anmodande mig att drifva
på oket, följa tätt efter dem samt låta bli att tala
eller åstadkomma något ljud; äfven jag hade undersökt
mina pistoler, hvaraf mina följeslagare dock intet
visste. Sålunda gingo vi i den tysta natten vår tysta
gång, ty kamelens steg äro så lätta och gungande
att de ej höras på sanden. Vi kommo genom en
buskbevext dal snart ut på den jemna, sterila slätten;
mina följeslagare hviskade sakta med hvarandra,
lyssnade till hvarje tillfälligt ljud, lade örat till marken
eller föllo på knä, pekande hit och dit åt hvarandra
på en sten, en buske eller förtorkad trädstam, som
under nattens fantasmagoriska halfmörker antog
bilden af en man i deras ögon. Vi sågo redan staden
på afstånd, såsom en svart, något upphöjd punkt, då
ett nära till oss varseblifvet föremål med ens tog hela
deras uppmärksamhet i anspråk. De ställde sig båda
på knä, Hamdan sträckte fram sin bössa och Sakar
drog sitt s värd, vinkande åt mig att stanna kamelen,
samt blefvo så orörliga en stund. Jag märkte det
och ställde äfven mig i ordning; en liten rulla
duka-ter (10 stycken), som jag hade insydd i en saffiansbit
med fin silkessnodd till hänge och alltid bar hos mig,
hängde jag upp på det mest undangömda ställe
under kläderna, tog pistolerna i handen och hoppade
ned från kamelen, beredd att deltaga i den strid vi
nu väntade. Men det fruktade föremålet rörde sig* ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
