Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackert och friskt folk, liksom alla nomader, men af
en helt annan prägel och ansigtstyp än Arabens. Jag
kan ej neka att ju deras drag är o vackra, deras
yfvi-ga, stundom alltför rika skägg och fylliga, stundom
röda kinder vittna om storre välmåga, bättre
lefnads-förhållanden, bättre klimat, kanske också renare
vatten än det i öknen, hvars inbyggare alltid förblir
torr, med glest skägg och magra kinder; men då
öknens son alltid bar ett uttryck af humanitet i sina
magra drag, af manlighet och frihet i sina rörelser
och sin blick, har deremot Kurden vanligen ett
uttryck af lymmelaktighet och gemenhet, samt
öfver-modig stolthet och öfversitteri å ena, låg ödmjukhet
och kryperi å andra sidan. Men som jag under
färdens fortgång ofta torde få tillfälle att återkomma
till detta ämne, vill jag ej nu uppehålla dig med
sådana reflexioner. Emedan vi här voro aflägsnade från
stora farvägen, beslöto vi att så fort som möjligt
be-gifva oss bort från det osnygga och obeqväma näste,
der vi nu vistades, men det blef svårt att finna
något ök. Vi fingo dessutom här en fjerde reskamrat,
nemligen en svärdfejare från Kirmanshahan, som
återvändande från en vallfart till ofvannämnda
helgonplatser, nu ämnade sig till hemstaden, men blifvit
uppehållen af samma rykte som vi. Efter 2 dagars
sökande funno vi dock 4 små, usla åsnor, hvilkas
ägare förband sig att föra oss och vårt bagage till
Shahraban, andra stationen på stora farvägen från
Baghdad till Kirmanshahan.
Den 22 september 1848 gingo vi ut härifrån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
