Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras. Turken lider ej gerna Araben, ej heller
Persern, och dessa båda ej Turken; Araben trifves ej
rätt med Persern, den han kallar cagam, och den
sednare ej med Araben; Syriern tycker ej om
Egyptiern, den han hallar herämi, omensklig, o(5h den
sednare sällskapar ogerna med Syriern, den han
kallar dum och enfaldig; öknens son fordommer dem
båda samt öknämner dem fellah och hadhari; hf
ahan-bon kallar Shiraz en by och dess invånare narrar
eller alvåt (ungefar tjufvar, roffare), medan Shiraz-bon
klandrar den fbrre såsom krämare och nidsk
beräk-nare. Att uppsöka alla orsaker till detta
national-och provins-hat vore svårt; men en hufvudorsak
der-till är utan tvifvel språkets eller dialektens olikhet
och det i högre grad än hos oss. ”Vi hafva dock
till slut ej annat än vår tunga,” såsom den gamle
Egyptiska soldaten uttryckte sig, är en sats hvilken
i mer än ett afseende har sin fulla sanning i
orienten. Alla värf som utföras, undantagande öppet
våld, uträttas här med tungan; pennan, som hos oss
spelar en så vigtig röle, är här af föga eller ingen
betydelse. Dess plats intager alfesåha, vältaligheten;
icke en sådan vältalighet som hos oss, att från
ka-thedern ur papper uppläsa ett förut skrifvet tal, utan
en sådan, som vid alla tillfallen kan genast ex
tempore tydligt utlägga sina tankar i klara ord och i
uttryck, hvilka brukas inom hvarje särskild provins
(i Egypten kallas detta att tala i exempel), samt
dymedelst bringa hvar och en hörande till
öfvertygel-sen om sin rätt. Man finner i sjelfva verket denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
