Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan sten, till marken stupade bitar af någon slags
byggnad.
Här bildade vi reskotteri med två andra, som
äfven lejt vår forman (ser neshin kallas de här),
nem-ligen en handelsman från Isfahan, men i lång tid
bosatt i Kirmanshahan, och en krämare från Shiraz.
Den förre hedrades med namnet Hagg, emedan han
var kommen till verlden på ’Arafat-dagen, den
sed-nare med namnet Kerbelai, emedan han gjort vallfart
till Kerbéla, Hoseins grafställe. Jag bor nämna att
man i Persien, liksom i Arabiens städer, alltid måste
titulera en fremmande, såsom hos oss; man kan icke
här, såsom i öknen vid samtal äfven med den
ansed-daste man, kalla någon t. ex. blott Mohammad eller
Ahmad, utan måste kalla honom: hagg, sheikh eller
effendi Mohammad o. s. v. eller begagna titlarne:
Kerbelai, Nagafi (en som gjort vallfart till cAlis graf),
Mashrhedi (en som vallfärdat till imam Ridas
martyrplats i Mash-hed i Khorasån), Mulla (hvilken titel
jag bar), Agha eller Mirza. Det anses för bevis på
stor bondaktighet att nämna en vid blotta namnet. I
öknen har man ett annat sätt att vara artig, nemligen
att benämna en person efter hans son eller dotter.
Om sonen heter t. ex. Mohammad, kallar man fadren
Abo Mohammad, såsom jag fick heta; om det
förstfödda barnet är en dotter och denna är ansedd för
skönhet eller andra utmärkande egenskaper, eller gift
med en betydande sheikh, kallar man fadren efter
henne t. ex. Abo Amshå, såsom min ypperliga värd
af BelirBeduinerna hette; stundom, isynnerhet i Negd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
