Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick i fullbordan. Mången annan orientals misslynfr
het har jag nödgats erfara af samma orsak.
Men vi måste skynda oss vidare ut, utan att
hafva sett hvad som förtjenat beses. Det som mest
grämde mig att ej hafva fått se, var de i alla Persiens
stader befintliga gymnastikrummen (zur khäne); bär
gymnasticera nemligen icke allenast de som skola
uppfostras till pehlevaner ex professo, utan äfven alla
klassers medborgare, till och med sjuklingar. Nu
stodo rummen slutna och obegagnade i anseende till
de oroliga tiderna. Ej heller hade jag fått bivista
något muntert dryckeslag med sång, musik och dans,
ty de både heliga och Oroliga tiderna förhindrade
äfven sådant. Sjutton dagar hade jag passerat i ShiraZ
och skulle väl kunnat Uträtta mera om årstiden varit
en annan; men sådan ställningen nu var, måste jag
anse for bäst att resa bort. Den Uharpådor som fort
mig hit från Kirmamhahan, ämnade sig till Abo Shir
och då jag hade allt skäl att vara nöjd med honom
beslöt jag följa med. På fulla 3 månader efter
shahens död hade ingen karavan gått fram denna väg,
men underrättelser hade inlupit att den nu
varjemförel-sevis säker och att nomaderna af sina chefer
hindrades ifrån plundringar. Således gåfvo vi oss ut den
14 december i en karavan af 100 ök, som till största
delen voro lastade med handels- och matvaror for
Abo Shir. Det Armeniska sällskapet jemte några
Sernashier följde med. Emedan jag på flera dagar ej
kommit utom min khan, blef jag ej litet förundrad
vid stadsporten att finna öppna fältet och de omgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
