Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde gifva mig några penningar. Mig hedrade man
icke med något specielt bref till svar på det jag
skrif-vit till Oeoffroi; man gaf i brefvet till Qirgis heller
intet hopp om några mått och steg for att hjelpa
mig ur noden. Man skulle helt enkelt hafva låtit
mig svälta ihjäl, utan att alls lägga det på sinnet.
Hvad var således att göra? Att tänka på
fortsättningen af resan och afgå till Maskat eller Aden var
alldeles omöjligt; jag hade inga penningar och årstiden
var redan för långt liden. Jag vände mig derföre
till kaptenen på den Engelska ångbåten och bad
honom taga mig med sig till Baghdad, der jag dock på
ett eller annat sätt hoppades kunna arrangera mina
affarer, eller i värsta fall såsom en tiggande dervish
söka mig fram till Mosul och Syrien. Min
presentation för kaptenen Jany var högst putslustig, i
anseende till min förtviflade sinnesstämning, men
slutades med tillstånd att komma om bord. Den 11 mars
afgingo vi från Basra. Jag skulle hafva mycket att
berätta om denna angenäma färd och om min
ställning om bord på fartyget med desse Engelska
gentlemen, men rummet tillåter ej sådant. Nog af! så
uppenbarligen tvehågsna och villrådiga de först voro
huru de borde behandla mig, så utomordentligt artiga
och hyggliga blefvo de alla emot mig redan första
dagen; jag fröjdade mig nu, mer än någonsin fornt i
mitt lif, öfver att vara i sällskap med Européer och
dertill så äkta gentlemen som desse. Till råga på
min fröjd fanns om bord en Svensk skeppstimmerman
från Runaby, med hvilken jag kunde tala mitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
