Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git ifrån Eufrat och fyllde den åter ur en pott, vid
hvilken vi stannade en half timme för att äta frukost
oeh dricka kaffe. Vi gingo väl åt vester, men något
nordligare än den vanliga och kortaste vägen går,
med den uppgående solen på ryggen och den
nedgående i ansigtet, tvärt emot hvad jag hittills varit
van vid under mina färder; jag grinade derföre illa
emot dagens stjema, men — det bar af till eder och
vårt snöiga land! Väl försökte min ypperliga kamrat
muntra mig med samtal om vår väg och de
försig-tighetsmått han ville vidtaga för att undgå möten,
men äfven han var ej lugn i sitt sinne; ty hans
ven-stra öga ryckte och detta var intet godt förebud.
Jag tröstade honom väl med den vanliga önskan:
ta&hof kheir in shå allah; men han försäkrade att
dessa ryckningar på en fard vanligen betydde möte
med en ovän, då de deremot i hemmet förebådade en
väns återseende. Medan vi ännu samtalade derom
såg han på långt håll två ridande män och började
drifva sin dromedarie till traf; snart märkte han dock
att de båda ryttarne, hvilkas ök han ej kunde
urskilja, fortsatte sin fard i annan riktning än vår, och
att vi således intet hade att frukta af dem, hvarfore
vi läto våra återtaga sin vanliga gång. Vid solens
nedgång hvilade vi oss en timme och redo sedan åter
till midnatt. Ehuru jag alldrig varit vän af nattliga
marscher, utan undvikit dem så mycket som möjligt,
hufvudsakligen för att i fred få njuta af den trefliga
aftonbrasan och dess hjertliga glam efter dagens
mödor, så måste jag dock medgifva sanningen af Ara**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
