Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färden med din kamrat, kan du nästan vara säker på
att bli tagen af Bishr, och tacka då Gud om de ej
slå dig ihjäl.” Jag bad dem framföra min helsning
till Hattab och lofvade efter några dagars uppehåll i
Dama8cus besöka honom i hans tält. Så skildes vi
åt. Knappt hade vi hunnit så långt bort att de ej
kunde hora orden, forran Hamad utropade: ”träck i
deras ögon! drif på din dromedar, ty jag fruktar att
de i truppen, som ingenting vunnit på dig, nu
återvända och med våld tilltvinga sig något,” och
dermed dref han sin dromedar till strängaste galopp;
jag följde efter med full fart öfver stenar och buskar
i nattens tjocka mörker. Efter vidpass en qvart
timme hejdade vi farten och Hamad sade sig i natt ej
vidare kunna fortsätta farden, i anseende till den värk
han kände i hela sin kropp efter de täta påkslagen.
Vi lade oss derföre till hvila och ehuru natten var
kylig, marken fuktad af regnet om aftonen, samt min
goda matta forkommen, sof jag dock temmeligen godt
på marken efter dagens brokiga äfventyr.
Onsdagen den 25 april fortsatte vi vår färd,
ganska rädda för möten och under samtal om
gårdagens händelser. Men Ramads öga var lugnt, alla dess
ryckningar, som hittills oroat oss, hade nu plötsligen
upphört och himlen gynnade oss dessutom med en
dimmig, blåsig dag. På långt afstånd till höger hade
vi Anti-Libanons berg och längre fram på dagen
tyckte jag mig skönja Sheikh-bergets snöhöljda
hjes-sa. Men vi ledo mycket af törst. Det ringa
vattenförråd, som Beduinerna lemnat qvar i en af säckar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
