Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första uppfostringen. Lärodikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ges andra segrar ej för skalden att besjunga,
Än på ett blodsköljdt fält, der krigets åskor ljunga?
Ges ingen liflig scen, för oss betraktansvärd,
Mer än kothurnens scen ifrån en diktad verld?
Räcks blott en tacksam krans af skördgudinnans händer
På odlarens parterr och plöjarns åkerländer?
O skördarnes Virgil! O Belternas Homer!
Virginias Euripid! jag täflar ej med er.
Jag fick er känslas lif: ej höjden af ert snille,
Ej glansen af ert namn. Min sångmö offra ville
En gärd, af hjertat skänkt, af hjertat vedergälld —
Och sedan återgå i skuggan af sin däld.
Min scen är menniskan; då, än ej stöpt i vanan,
Ej tyngd af sorgerna, hon dansar fram på banan;
Då fostrarns eftersyn och vård och föreskrift
Besegrar lynnets fel och sinnets öfverdrift;
Med visligt fog fördrar, med stilla ömhet tvingar,
Och vårens späda brodd till skördens mognad bringar.
Väl mig! om någon dag, välsignande min röst,
Emot ett älskvärdt barn, en fars, en moders bröst
Med ädel tjusning trycks, med upplyst ömhet häfves!
Då sjöng jag lyckligt nog, och lefde ej förgäfves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
