Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första uppfostringen. Lärodikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett namn af dygder kärt, och stort i verklig ära —
Med tåligt varsam hand från lifvets första stund
Lägg, hulda moder! lägg till detta storverk grund!
Väck känslans sedekraft från lifvets första ljusning!
Hon är den amulet, hvars dröjande förtjusning
Skall hägna oskulden, bepröfvas och stå fast,
Med karakterens höjd, mot alla ödets kast,
Och främja likars väl och fosterlandets heder,
Och kalla öfver dig välsignelserna neder!
Hör mig . . . nej, glöm min sång, och hör naturens röst!
Du moder! föd ditt barn invid ditt eget bröst!
Han var ej, denna pant, i långa månar buren,
Att, sträckande sin famn — o nesa för naturen! —
Sin späda famn mot dig . . . förskjuten från din famn,
En ann sin kärlek ge, och dig blott moders namn.
Förunderliga verld! förvända skick af tingen!
Har djuret känslor fått, der menniskan har ingen?
Hvad! eller är hon blott för flärdens domar vek?
Dess vandel vanans tvång, dess väsen modets lek?
Din konst i annan mark en telning vådligt sätter:
Ej tål han sommarns qvalm, ej frostens oförrätter;
Om icke kring dess rot du varsamt lemnar qvar
Den moderliga jord, som den i skötet bar:
Ditt barn, bekymmerlöst åt lejda armar lemnadt,
Skall fästas vid ett bröst, ej till dess näring ämnadt;
Skall fästas kärleksfullt . . . och få kanske till lön
Fördolda krämpors gift och tysta lasters frön:
Olyckliga! att du, i nöjets hvirflar dragen,
Ännu i ledig gång, i samråd med behagen,
Må härma flickans färg, och hejda vårens dar . . .
De fly, de fly ändå! — men ångern stannar qvar.
Nej! Nordens dotter! nej — låt södra Europen
Förmå, barbariskt fin, att qväfva känslo-ropen,
Upproriskt slitande naturens första band,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
