Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första uppfostringen. Lärodikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så mäktig och så mild, förtrollningarnas staf,
Och vårdar menskans helgd på brädden af dess graf?
Hvem? ömma mensklighet! då svämmande barbarer
Planterat på din borg förödelsens standarer,
Och trampat ner din rätt, och utsläckt dina ljus,
Och chaos återhvälft kring helgedomars grus . . .
Hvem? när, i blodig skrud och skakande sin fackla,
Kring skarorna som gny och staterna som vackla,
Ett lösryckt sjelfsvåld for med stormbevingadt larm,
Och bräckte alla band, och bar en Titans-arm
Mot himlens egen thron . . . Hvem var, försagda slägte,
Den engel, som sin hand åt dig i fallet räckte,
Slöt dig, på villors brant, i milda armars skygd,
Och hägnade din rätt, och bergade din dygd?
Det ges en stilla makt, J jordens millioner!
Som, genom seklers djup och öfver spridda zoner,
Ej vek för ödens hot, ej dog för stormars röst —
Och denna ädla makt var känslan i ert bröst.
O! säg ej, der du går i tankens högre dager,
Säg ej, o filosof! "att känslan oss bedrager;
Att, öfver sinnens krets allena trygg och ren,
Går sanningen sin gång, och annat allt är sken" . . .
O ja! hon går sin gång högt ofvan menskosinnen —
J, hennes älsklingar! jag helgar edra minnen,
Jag står med vördnad upp för edra stora namn;
Men om den himmelska försmår en dödlig famn,
Om ej en ändlig syn fördrar dess glans, om ingen
Ur stoftet vågad blick än hunnit bakom tingen;
Hvar står det tankemål, som ej af sinnet käns?
Det är blott hjertats hopp, som öfverfar dess gräns? . . .
Jag såg, på seklers grus, mot skyn ett vårdtorn timradt:
Ho lystes af det sken, som på dess spetsar skimrat?
Hann det väl, ofvan skyn, dit öfver tid och rymd?
Hann det väl, nedan skyn, en verld i villor skymd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
