Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första uppfostringen. Lärodikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gnista af det ljus, som högre andar kröner,
Förtroddes, flämtande, åt dödlighetens söner.
Men skall i jordisk mark ett himlafrö slå rot,
Och drifva, och ge frukt, och trotsa stormars hot:
Skall i vår tunga luft den ädla gnistan trifvas,
Och tändas till ett ljus, och till en låga lifvas:
Må fröet skjuta fritt! men tryggt i odlarns gård;
Må gnistan vecklas fritt! men närd med trogen vård:
Att marken ej blir stel, och atmosferen tjocknar,
Och fröet evigt dör, och gnistan evigt slocknar.
Haf ögat på naturn! Sjelfständig i sin gång,
Hon hatar reglans nyck och etikettens tvång.
Född i dess egen barm, att hennes afsteg bättra
Och trygga hennes fjät, men ej dess frihet fjättra,
Ledsagande och ledd, går konsten vid dess hand,
Och fäster på sin mor behagens blomsterband.
Hvart bröst här känsla fått: blott väcken den, befrämjen
Dess lif till mogna’ns stund, dess vilda utbrott tämjen!
Men varsamt, — utan hot och föreläsningsljud;
Förvillen ej dess gång med goda tonens bud!
En lexa ger ej vett, decencen ger ej seder,
Och bräcklig blir den dygd, som farhågan bereder.
Med ögat på ert barn, men på er sjelfva mer,
Betänken all den följd, som efterdömet ger!
Exemplet, understödt af kärlekens förmaning,
Är främsta villkoret för mensko-andens daning.
Jag lyckönskar den själ, som, i sin oskuld säll,
Ägt från sin första stund, i fäders stilla tjäll,
Ej annan eftersyn, än den som dygder föder;
I himlen, blott en far — på jorden, endast bröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
