- Project Runeberg -  Samlade Vitterhets-arbeten af Johan Olof Wallin / Första delen /
19

(1847-48) [MARC] Author: Johan Olof Wallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Första uppfostringen. Lärodikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ej annan måttstock känt att ondt och ädelt skilja,
Än fördomens begrepp och lidelsemas vilja;
Knappt annan känsla rönt, än den af sitt förtryck;
Knappt annan farhåga, än fruktan för din nyck . . .
På slika hyreshjon J likväl sorglöst kasten
Föräldravårdens tyngd! Och se’n, när ändtlig lasten,
När illska och passion förstört hvart dygdefrö,
Gjort hjertat känslolöst, gjort tankekraften slö,
Och gått med stora steg att varelsen förderfva:
Då skall, J fordren det! en Mentor, en Minerva
Omskapa lynnets art, och föda själn på nytt,
Och bilda känslans kraft, då känslans tid har flytt . . .
O menskors fostrare! hvad öde öfver eder!
Hvad skäl att sucka ömt: O tider! hvilka seder!

        Så här den spädas själ sin första bildning fått.
Han brottslig blef — forrän han visste utaf brott;
Förskämd — och menlös dock! . . . J finnen det med smärta,
Föräldrar! detta rön det sårar edert hjerta:
Hvad återstår för er? J kännen ju ett sätt
Att hjelpa eder sak, så ofelbart, som lätt?
Och lyften straffets hand, och tanken genom tuktan,
Hvad ej med godo vins, att vinna det med fruktan!
Ett alltför vådligt sätt! der läkedomen bär
Ett ofta värre gift, än krämpans eget är;
Ett alltför grufligt sätt! att på en skuldlös hvälfva
Det stela brottets lön, förtjent af eder sjelfva!
Jag gillar agans bruk, jag nekar ej den kraft
Till bamslig hörsamhet, den har och alltid haft;
Och ve den far och mor, som, hvarest gnistan hotar,
Med rättvis stränghet ej en vådelds utbrott motar!
Men här, om någonsin, jag äskar varsamhet.
Här du förut ej gjort allt hvad du kan och vet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:17:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wallinvitt/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free