Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje. Sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inför hvars blickar lifvet, döden,
Och thron och koja voro ett.
Se der den kung, som lärt att agget öfvervinna,
Men som ej hade lärt att hämna sig derpå;
Som segrade, förlät — föll, och förlät ändå,
Viss, att en rättvis dom hos efterverlden finna,
Viss, då hans ära led af tadlets mörka drag,
Att lemna, till försvar mot vilseförda sinnen,
I sina gerningar de minnen,
Som skulle hämna den, en dag.
Så stod han, Svear! Han, den hjelte J beundren,
En mäktig genius lik, och hvälfde i sin själ
De stora tankarna på Sverges glans och väl,
Med hjessan trotsigt höjd mot stormarna och dundren,
Så stod han, — minnens det! — och, trygg vid molnens hot,
Såg ner med vänlig blick, emellan dunderslagen
På sångmön, konsterna, behagen,
Som funno fristad vid hans fot.
Der står du, och din blick med ädel stolthet sänder,
O konung! kring en stad, hvars blomstring du beredt,
Och ser förökade de prydnader, du gett,
Med dem du ämnade åt dessa torg och stränder.
Främst helsar du, bland dem, den Göthiska granit,
Den konungsliga gärd åt ädla undersåter,
Som nu, på nytt förtjenad åter,
Med bifall drar ditt öga dit.
Men, evigt saknade, tillbedda, dyra skugga,
Som, från din vård ännu, bevakar detta land!
Hvars är den korade, den dristigt höjda hand,
Som vill, i vårdens fot, din minnes-runa hugga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
