Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandrarens Aftonbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då skall äfven jag fömimma
(Gode Gud! det hoppas jag)
Af den nådesol en strimma,
Som åt lifvet ger behag.
Här blef lifvet tomt och kyligt,
Glädjelöst och ofruktbart . . .
Ej du ämna kan ett dylikt,
Men ett bättre åt mig snart!
Ack! jag är så mätt på färden,
Trött, förbråkad utaf den,
Ville ej, för allt i verlden,
Börja samma lopp igen . . .
Gudi lof! nu är det slutadt!
Vandrarn får en sömn så söt,
Med sitt tunga hufvud lutadt
Mot en evig kärleks sköt.
Om en liten stund jag vaknar,
Vaknar glad och ser mig om,
Och den arma jord ej saknar,
Som jag lyckligt undankom.
Men de goda, som i tiden
Älskat mig och mig förstått,
Skola möta mig med friden,
Dela med mig deras lott.
Vänner, som de första stegen
Af min vandring stödde här,
I min sällhet deras egen
Skola återspegla der,
Skola vid min sida vandra,
Leda mig på ljusa fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
