Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blick till Grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det mörknar kring rymden. Snart stiger jag ner,
Der vestan ej andas, der vårsol ej ler,
Och vänskapens blickar ej följa;
Der allt, som i lifvet var lycka och lust,
Så tyst, som en dynande bölja,
Dör bort mot en främmande kust.
Men störtskuren ock, som min gröda förödt,
Och korset, hvarunder min skuldra har blödt,
De skola ej mera mig hinna.
Och afund och otack, och plåga och strid,
De måste med allo försvinna
Och lemna min aska i frid.
Och utså de tistlar ännu på min graf,
Jag sköter ej om dem, jag vet dem ej af.
Det blodlösa, sorglösa hjertat
Här lyckligen kommit ur eldprofvet ut,
Der, mer ej bedraget och smärtadt,
Det funnit en fristad till slut.
O jord! o min moder! så upplåt ditt sköt
Det kalla, men hulda, som aldrig du slöt
För barnen, då till dig de ila . . .
Se, släckt är mitt öga och bleknad min kind . . .
O! vagga mig sakta till hvila,
Vid sång utaf aftonens vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
