Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Juni 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O du, hvilkens hand, i en tid som är flydd,
Sig sträckte så ofta ur skyn
Till Svea och Götha med underbart skydd!
Allsvåldiga, milda försyn!
Vid dig tänder hoppet den fackla, det bär
I mörkret af kommande dar,
Och skådar förtjust, att med barnen du är,
Som förr du med fäderna var.
En störtflod har svallat kring riken och land,
Den störtfloden svallar ännu,
Och, hvar han skall möta en hämmande strand,
Det känner, allherrskare! du.
Men öfver dess böljor, som svanen i glans,
Som örnen i starkhet, flög opp
Det ädlaste, tappraste, högsta, som fanns:
Att bärgas på fjellarnas topp.
Det skönaste feltes. — Det felas ej mer;
Så himmelskt i åtbörd och min,
Så mildt, så förtroligt, det kommer och ler,
Och heter för oss Josephine.
En hjelteson, värdig sitt ursprung och sig,
Och mäktig och herrlig deraf,
Vid valet af maka blott frågade dig,
Och hjertat ditt gudasvar gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
