Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Juni 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej finnas mer tjusande namn.
O hör oss! O hägna vår dyrkade prins,
Och henne, som bor i hans famn!
Ej flyktiga, döende blommor vi strö,
En Juni-dag, för deras spår,
Men trogna välsignelser, som icke dö,
Som blomstra i vinter och vår,
Som gjuta på sommarens hetaste dag
Sin vällukt, sin svalka, sin tröst,
Och frukter och skugga och stilla behag
Förvara åt senaste höst.
Välsignad han vare, välsignad och säll,
Den brudgum, som, ädel och mild
Och nämnd med förhoppning af dalar och fjell,
Har tryckt i hvart hjerta sin bild!
När furstliga lyckan gör oro och tvång,
Den husligas frihet och ro
Må göra hans dag så förnöjlig som lång,
Hans slott som en hydda bebo!
Välsignad hon vare, välsignad och säll,
Den brud, som, oskyldig och skön,
Förtjusat hans morgon, och lofvar hans qväll
Den ljufvaste dygdernas lön!
Den ädlaste perla, som nordkronan bar,
Begynne af perlor en rad,
Som evigt i Skandiens panna står klar,
Blott skuggad af lagrarnas blad!
Nu ja-ordet hörs från de älskliga två,
Som räcka hvarandra sin hand . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
