Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Juni 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och, nöjd med sin torfva, sitt tarfliga hem,
Af tidlynnets nyck ej beror,
Men varm och förtrolig sig sluter till dem,
Åt hvilka sin trohet han svor,
Och bjuder dem, efter de store som gått,
Ett dana-arf, odelt och rikt,
Af konstlösa dygder, som allting förmått,
Och kärlek, som allting förlikt.
De gamle, som detta ej känslolöst se
Ifrån sin odödlighets höjd,
De gamle Gustafver och Carlar då le
Med Göthisk och hjertelig fröjd,
Och sänka till jorden en blick af behag,
En sol-blick på aftonens sky,
Som, efter den klara, men nedgångna dag,
Bebådar en klarare ny.
Och har ej den festliga dagen gått opp,
Gått fram uti mildt majestät?
Och molnfria rymder förklara dess lopp,
Och skördar förgylla dess fjät!
Är timman ej slagen, som tryggar dess glans
För hela den kommande tid,
Och flätar kring alla dess timmar en krans
Af kärlek och ära och frid?
O du, hvilkens hand, i en tid som är flydd,
Sig sträckte så ofta ur skyn
Till Svea och Götha med underbart skydd,
Allsvåldiga, milda försyn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
