Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord vid Minnestalet öfver Maria Arfwedson; 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur kan det blifva heladt,
När grafven har dess hälft?
—
O död, hur väl dock gör du!
Hur mildt, på Guds befäl,
Den falska ro förstör du,
Som söfde in vår själ!
Allvarlig, men så vänlig,
Du oss försaka lär
En verld, som ej blef tjenlig
För det som himmelskt är.
O död, hur väl dock gör du!
I qvalens heta stund,
Med englavingar rör du
Vårt hjertas djupa grund,
Och från ett lif bortfläktar
All brist och dödlighet,
Som ej i qval försmäktar,
Men blott i salighet.
O död, huv väl dock gör du!
En lemnad, sorgse vän
Hur snart, hur saligt för du
I vännens famn igen!
Der trohet ger och finner
En hand, odödligt varm,
Och moderskärlek brinner
I oförgänglig barm!!
—
O du, som våra öden
Bestämmer, gode Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
