Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sophia Magdalena Müller; 1827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon är ej död: hon sofver blott.
Sitt hufvud här hon lutat
Så stilla mot sitt örnegott,
Och dagens möda slutat.
Sin aftonbön ännu hon bad,
Och somnade så trygg och glad.
Åt Gud hon hade anbefallt
De goda och de kära,
Som voro henne framför allt
Så dyra och så nära.
Hon var så lugn, hon visste hvem
Hon anförtrodde sig och dem.
Kan hon åt dem ej längre än
Förljufva dagens timmar,
Så möter hon dem snart igen,
Då morgonsolen glimmar,
Den solen, som ej molnas mer,
Och ej om aftonen går ner.
Alltså till er ett kort farväl,
Dem sorgen ömmast sårar!
Väl hafven J det största skäl
Att gjuta bittra tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
