Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Frttken Jeaiinà v. Stroklrch,
vid dess Faders död.
Äå stilla sönk hanüi trötta hufvud ner $
Och detta hulda, men så qvalda hjerta,
Det slår ej mer . . . men lider ock ej mer:
O, låt oss tacka Gud — och glömma egen smärta!
Den hand som skickat har vår lott
Och med sin fekckelse oss mildrik skall försona;
Vi kyssa må och säga blott:
Den profvade sin hvila fått,
Och den rättfärdige sin krona.
Du, som hans långa plågodar
Till sista stund förljufvat har,
Hans tysta blick förstått, hans minsta suck besvarat!
Ditt sköna kall är fylldt. — Hvad minnen derifrån *
O5 hvad välsignelser, du trogna Antigone!
Du åt ditt hjerta har förvarat.
Allt hvad som syns af högsta vigt
För dessa vanliga, som sig så visa tycka i
Eröfringar och prål, och tidsfördrif och lycka —^
Allt har du gifvit för din pligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
