Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Tjugufjerde Odet 1 FUrsta Bokeu*).
Quis desiderio sit jpudor aut modus åcc.
till Virgilius.
Ve den vid förlasten af en vän
Blygs för tåren, känslans våld kan hämma . . .
Melpomen! som fick af himmelen
Sångens makt och lutans qvalda stämma!
Sjung om grafven och förgängelsen.
Men han väcks ej, väcks ej af din sång;
Evigt sluten är infernska porten.
O! hans sömn den är så tung, så lång!
Ack! — Quintil är gången till den orten,
Som ej vet af någon återgång.
Milda oskuld! nej, din vän ej mer . . .
Och du trohet! du rättvisans syster!
Nej, hans like du ej återser.
Nakna sanning! hölj dig svart och dyster:
Ty Quintilius sänks i mullen ner.
Ack! hur mången vän han gått ifrån!
Mången redlig, som vid urnan gråter!
Men Virgil! O sångens ljufve son!
Bittrast du, — och ber af gudar åter
Deras alltför kort betrodda lån.
*) Belönt 8f Svenska Akademien år 1803.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
