Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Så rik af fridens värf, som stolt af krigets bragd,
Kartago ännu stod, pä grund af Tyrer lagd,
Och såg med trotsig harm till Tiberns trygga stränder.
Det var åt detta land, som, framför alla länder,
Och framför Samos sjelf, sin hägnad Juno gaf:
Här gömdes hennes vagn, här blänkte hennes glaf,
Här skulle alla folk, i samma ok förente,
Sin spira lägga ner, om ödet ej förmente.
Men lotten är bestämd: frun Troja ßn ,§|ap
Till Tyri murars fall förfärlig ljunga fram;
Ett folk med krigets blixt, (ill folkens öfvervälde
Och Libyens undergång. — Så üdefc domen fällde.
Saturnia visste det; men samma håmdbegär,
Hvarmed, i spetsen ställd för sina Argers här,
Hon stjälpte Tröjas borg, — hon gömde än i sinnet.
Hon hade ej ännu försonat sig med mipnet
Af en förklenlig dom och en förhatlig ätt,
Och Ganymedes, höjd till gudars rang och rätt,
Och derför utan rast ,hon jägtade kring hafven
De ättlingar af Tro/s., dem ej Pelidens glafven
Och Greklands härsmakt fällt. — Oqh derför, hamn från hamn,
De drefvo långa £r i böljans vida famn,
För alla öden rof och ingen frid förunda: —
Det var af sådap tyngd, ett evigt Rom att grunda!
Knappt från Siciliens redd, som glädtigt öfvergafs,
Med spända segels bugt de styrde ut åt hafs,
Då Juno, närande den gamla hämdetörsten,
Så talar: "Skall jag dock af den Trojanske försten
Mig öfvervunnen se, och, slaf i ödets band,
Ej tvinga denna flock ifrån Italiens strand?
Hvad? har Minerva ej, att lön åt brottet skänka,
Förmått Argivers skepp förbränna och fördränka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
