Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
"Sjelf jag den aitaas lik, betäckt af sänkta skyn,
"Med vapen föra vill från röfvarhopens syn
"I fädrens graf’ . . .
En suck beseglar dessa orden,
Och Nymfen sänkte sig, i stormmoln höljd, till jorden.
Vildt rasar mellertid kring slaktningsfältets rymd
Förödelse och skräck. I moln är himmeln skymd
Af pilars täta skur, och suckande gnyr jorden
Inunder hofvars dån och vapnens brak och morden . . ,
Förföljelse och flykt, likt hafvets ebb och flod,
Och dödsskrän öfver allt, och strömmar utaf blod,
Som frusa fram bland grus, och, i en grufsam boija,
Halfsläckta, arma lif med döda kroppar skölja
Och toma rustningar. Vildt och förbittringsfullt,
Allt dödar eller dör, i rytande tumult.
Hämd! Blod! är krigarns rop: han känner ej förfäran,
Och ljungar till en död, som krönes utaf äran.
Bland högar utaf lik, på amazopføk art
Bekograd, segerstolt, med ena bröstet bart,
Kamilla svänger sig. Nu skurar utaf pilar
Hon kringströr; skakar nu, med hand som aldrig hvilar,
Stridsyxans tveäggsjern. Från skuldran långtifrån
Sprids Cynthias vapenbrak och gyllne bågens dån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
