Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Som bära afvig sköld mot egna fosterländer . . .
Jordbrukaren sin teg med plogen sakta vänder:
Se der, med hvane år, hans återtagna värf!
Dermed betalar han åt samfundet sin skärf,
Förvärfvar han för sig och sina barnbarn föda
Och för de dragare, som delade hans möda.
Han ger sig ej till ro, förr’n hösten, återförd
Med alsters ökta mängd och hjordars täta börd,
Räckt lönen åt hans flit, och rest i gyllne stackar
De kärfvar, han ej mer i fulla lador packar.
Snart kommer vintern. Snart, af Sicyönska bär,
Framväller från hans press en olja len och skär;
Nu vallar han till bys de ollongödda klöfven,
Och skattar trägården, och stryker mjölonlöfven,
Och stöder rankorna, och ser med hjertlig lust,
Hur solen dag från dag i drufvan kokar must.
En skara friska barn kring honom menlöst larmar,
• *
An hänger kring hans hals, än vyssjas på hans armar.
En maka, honom kär, tillreder, fryntligt mån,
Hans bädd, hans sunda spis i kojan, hvarifrån
Han synar boskapen, som, tung och trind, I parken
Omvankar, vaggande, med spenarna i marken,
Och yra k alfvars lek och unga kiders språng,
För hvilkas fejdelust hans täppa är för trång.
När högtiden går in, han sig på gräset lägrar,
Med vänner, kring sin eld. Då, utur krönta bägrar,
Dig, Bacchus! offrar han; då, än han sätter ut
En alm till täflingsmål för raska herdars spjut,
An åter bjuder dem, med huggstyf arm som blottas,
På landtlig fäktarban’ att nappa hop och brottas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
