Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
mecum och de gamias aftonro. Dit kommo, utifrån verldslifvet
och ljusa dagen som allt ser och hör, de kloke och lärde, lystne
att få veta mera; och den instängde enslingen hade mycket att säga
dem, i tungomåls uttydning, folks och länders kunskap, Guds kunskap.
Den skumögde siaren, som ej rest utom sin kammare, hade
underrättelser att meddela från norra och södra hemisferen, förtäljde för
de undrande hvad märkligast skett, hvad vigtigast uppfunnits eller
upptäckts, förr eller nyss, mellan jordens båda poler. Mellanåt,
ur djupsens nöd, reste han upp, ej den lama, stoftbundna
kroppshyddan, men sin ofängslade själ i helig fröjd, och sjöng vid sin
harpas ljud, på toner ur eget hjerta, en sång i högre choren, om
Försonaren pä Golgatha och Försonaren på Oljoberget, låg sedan
lugn och mild, lutad som Johannes till Mästarens bröst, icke
ut-kräfvande, men förbidande sin arfvedel i ljuset. Och sin arfvedel
fick den åttatioårige, lik lärjungen på Pathmos.
Vackra lif! Fridsamma död!
Tidens vedermöda, lika med dess larm, går öfver. Dess lösa
kransar af törne eller lager räckas, frånryckas, omsättas med
hårda eller lena, snart lika maktlösa händer. Af plågan räknade
eller af hvilan försufna, framlida nattvakterna. Tadel och bifall,
surrande dagsländor, tystna, försvinna — Una virtus clara
æler-naque habetur. Dygden, snillekraften, försakelse och möda i
pligternas tjenst, helga löftens tro mot Gud och kung och sanning
och rättfärdighet — odödliggöra lifvet, och öfverlefva döden.
kva åt den äravärdes minne /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
