Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Marx’ teori om värdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligga fördoldt någonting gemensamt, något som utgör
allas deras enhetliga väsen. Detta inre, för alla varor
gemensamma är värdet.
Varornas olika brukningsvärden utgöra just det,
som skiljer den ena från den andra och ger upphof till
varurikets mångfald. Varuvärdet utgör allas
gemensamma enhet.
Man kunde föreställa sig varan som ett slags
dubbelväsen i samma mening som menniskan, d. v. s. att
hon vore sammansatt af en kroppslig och en andlig del.
Brukningsvärdet, som lekamligen träder ett eller flere
af våra fem sinnen till mötes, skulle då utgöra varans
kropp. Värdet, åter, som endast framträder då vi med
våra andliga förmögenheter uppskatta en vara mer eller
mindre högt, vore dess själ.
Trots sin andliga natur framträder emellertid värdet
för oss stundligen i en äfven sinligt fattbar gestalt.
Det sker i varucirkulationen. Enligt den ansedda källa,
hvars äkthet ingen vågar betvifla, lär kung Salomo ha
besutit konsten att förvara andar på flaskor, hvilka han
lackade med sitt kungliga signet och sänkte i Röda
hafvet. Varucirkulationen i vårt samhälle har
uppfunnit en liknande konst: den håller varuandarne fängslade
— ej i flaskor af glas — utan i större eller mindre
stycken af de ädla metallerna, i penningens form.
Penningar äro ingenting annat än värden, varornas andar
med signeri och trolldom bundna i ett stycke guld eller
silfver. Varucirkulationen liknar en själavandring: liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
