Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Marx’ teori om värdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt folktron en menniskosjäl kunde ta sin boning först
i t. ex. en apas kropp, så i ett lejons, så i en kamels
o. s. v., vandrar värdet i penningens gestalt igenom
hela varurikets skiftande mångfald. En kund lemnar
en femkrona af guld till möbelsnickaren och får en
trästol i stället, möbelsnickaren lemnar myntet till en
speceribandlare och får ett parti kaffe i stället,
specerihandlaren fortskaffar femkronan till en skräddare och får
en väst i stället o. s. v. Det är som man ser en
tvåfaldig rörelse: från ena hållet komma varorna som
brukningsvärden i sina olika kroppsliga gestalter, från det
andra den gemensamma själen, guldsjälen, mötande den
ena efter den andra. Här har man en bild, om ej i
kött och blod, så dock i metallisk kroppslighet, af
huruledes värdet utgör det för alla varor gemensamma
väsendet.
I det menskliga samfuudet förekommer någonting,
som motsvarar förhållandet inom varuriket mellan värde
och brukningsvärde. Det finnes ett slags värde, som
är gemensamt för alla menniskor: det är
menniskovärdet. Men jemte detta för alla gemensamma har
hvar och en ett för honom specielt användningssätt. En
soldat t. ex. kan användas till att exercera, patrullera,
skyldra gevär etc. och sålunda försvara fosterlandet, det
är hans brukningsvärde; en general till att leda arméer,
det är hans.
På samma sätt nu som hvarje individ har
menniskovärde, har hvarje vara värde och liksom hvarje individ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
