Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helsingör den 4 Sept. iSig.
IVIan säge livatl man vill, så är det dock en underbar
känsla, som intager oss, då vi första gången lemna vårt
fädernesland, för att efter en längre tid och kanske aldrig
återse det, — ty hvem känner sitt öde? Öfvergången
mellan tvenne så närbeslägtade land, som Skåne ocli
Seeland, är visserligen icke märkbar. Skillnaden mellan
Dalarne och Sliåne är större, både i afseende på folket och den
yttre naturen. Likväl tycker inan sig vara hemmastadd i
hvarje vrå af sitt hemland, och fremmande, så snart den
torfva, på hvilken vi stå, bär ett annat namn. Det är icke
språket, ty i Helsingör och Helsingborg är skillnaden
deraf nästan ingen; det är icke luften, ty samma himmel och
vallén innesluta den smala gränsen; tlct är icke Jandet,
ty samma sköna syskontycke röjer sig mellan Absalons
slätter och Ilerthas «, och det är icke bekantskapen med
menniskor, — ty jag känner icke liera i Skåne än på
Seeland, — som verkar denna förändring.
Fosterlandskänslan är, liksom kärleken, till viss grad en rnystér, och
talar ett olika språk i olika hjertan. Derför står hon
äfven närmast religionen, att hennes ursprung ligger i
något annat, än den materiella beräkningen, och att
hvarje ädelt hjerta, vid betraktandet af andra länders skaller
och sitt eget armod, kan säga med Oehlenschläger:
aßedre, skiönnere maaske,
Ak! Men del er ikke de!»
I uel. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
