- Project Runeberg -  Wandrings Minnen / Del 1. 1833 /
2

(1833-1835) Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( - )

Den blåa kustrandcn, soui begränsar sundet, med
Rullen till fyrbåk, utgör nu för mig- Sverge, och jag bar
svårt att vända ögonen derifrån, oaktadt jag vet, att
ingen saknar mig på stranden. Hvarför hvilar inan icke
hellre sina blickar på den kust, man nalkas, oeli der allt
Ur nytt oeli lefvande, emot den dunsthild, som mer och
mer försvinner vid horizonten?

Med dessa eller dylika tankar gungades jag- sakta till
den fremmande stranden och märkte knappt, attjagvari
ett annat rike, förrän, sedan jag stigit i land, en Soldat
med röd röck och blåa byxor satte elt gevär för magen
på mig-, och med ett uttal, som icke är det mest
augcnä-ma för Svenska öron, sade: Maajey spörge Dem om
J)e-res Pass? Aha, tänkte jag-, här går till på allvare. Vi
kommo dock snart öfverens oeli medelst den trollkraft,
som ligger förborgad i några Riksbankdalcr, kom jag: väl
ifrån både polis, Toldbod och alltsammans, oeli,
mcdtil-lägg af en liten skorrning- på hvarje r samt ett flitigt
utminuterande af orden deres, vier saa ärlig, lier er
over-maade nydeliyt o. s. v., tyckte jag mig redan vara
naturaliserad.

Helsingör, ehuru förnämligast en skepparstad, saknar
icke ett par poetiska reminiscenser. Man kan svårligen
kasta en blick på fästet Kronoborg, utan alt minnas
den sköna och olyckliga drottning Mathildas (den Danska
Maria Sluarts) öde, då hon här var inspärrad, innan hon
blef förd till Celle, och jag kan icke utan en underbar
känsla tänka på slottets altan, när jag påminner mig
Hamlet, som der såg sin faders skugga, och hans ord:
«Horatio, det gifves saker i himlen och på jorden, som vår
filosofi icke drömmer om!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wandringsm/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free