- Project Runeberg -  Wandrings Minnen / Del 1. 1833 /
46

(1833-1835) Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 4G )

lian kastar i den mest mystiska konst — hvilket jag
anser musiken vara — och den mästerliga förklaring han
lemnar öfver alla operors operor — Don Juan — måste
dock vittna om ett harmoniskt inre. Hoffmann är i
allmänhet mycket sluten, särdeles mot fremlingar, och hans
närmare umgänge delas af högst få personer. Bland
dessa är den utmärkte skådespelaren Devrient, hvars onda
ande (eller Ilaus-TeufeT) den sednares fru kallar honom.
Så snart hon med gråt och böner bragt sin man derhän,
alt han lofvat icke dricka mer, kommer genast hans vän
och för honom med sig till nya Bacchi offerfester.

I vitterheten är det nästan alldeles tyst. Det ser ut,
som hade både författare och publik tröttnat. Den
sednare tyckes icke vidare bry sig om poesi ocli är
förfallen in eine unert]vickliche ß-rerse-Seheu. Ernst Schulze,
författare till Die bezauberte Rose och Ciicilie, nyligen
död, har haft en fläkt af popularitet. Hvad man mest
saknar i hans dikt, är verlds- och mennisko-känncdom.
Dessa brister tillskrifvas hans ungdom. Brist på
koncentration och objektivitet vidlåder konoin äfven, Men hans
vers är alltid vacker ocli Poësie der Spraehe äger han i
hög grad. I allmänhet kan man om Schulze göra
samma anmärkning, som öfver mängden af vår poesi, att
den icke tillhör lifvet, såsoni de gamles, utan blir en
kammar-vitterhet, uppväckt, bildad och utförd mellan
fyra väggar. De gamles författare voro män i staten, —
krigare, statsmän, talare, — de kände det praktiska
lifvet äfven i dess innersta. Dante var embetsmän, Pelrarea
skref, såsom statsman, sina skönaste sonetter,
Cervan-tes var redan stympad, som krigare, innan ban diktade
sin Don Quixote; betäckt med ärofulla ärr, sjöng
Ca-mocns sin Luciadc; Millon hade tröttnat i cmhctsmanna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wandringsm/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free