- Project Runeberg -  Wandrings Minnen / Del 1. 1833 /
135

(1833-1835) Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C ’35 )

üVunm denn von mir den Freundesgruss zur Heise,
Dein liebes Bild bleibt immer mir zurück,
Und einst verkünd uns hoher Liedér f Ve.ise
Beariissend deinen Dichterruhm, dein Gluck.
TVo du axiell weilsl, ein freundlich Angedenken
Mtujsl du alsdann den Deutschen Freunden schenken.

Tieck har cn stor mångfaldighet, soin författare. Der
han i synnerhet förtjenar kransen framför alla, hade
lefvande och döda, och der han så ofta fåfängt blifvit
efterbildad, är just den vittra polemiken, ty ban
polemiserar ielte endast, men nnder det ban, med «de
odödliges löje,» rifver ned dårskapen, fördomarne och den
soin snillcvcrk gällande lcfuadsprosan, bygger ban på
samma gång sjelf upp cn äkta romantisk poesi, lian
ringer icke i stormklockorna och fördjupar sig ej i en
abstrakt kritik; ban tjusar, under det ban nyttjar sina
lätta vapen, och bos lionom är alltid diktens pil, som den
bör, omväfd ined rosor. Ilaus Zerbino, gestiefelte
Fa-ter, Vhantasus, o. s. v. lemna icke en öfvergående
verkan; de stå, som eviga monumenter af poesiens seger
öfver iiPhilisteriet.» Dernäst känner jag mig alldeles
pånyttfödd i hans sagoverld. Det torde näppeligen gifvas
någon författare, som äger cn sådan trollkraft öfver
läsarens sinne, som Tieck. Man må vilja det eller icke,
så drar ban oss in i en krets, der vi ömsom tjusas,
rysa, älska, bala, — allt, utom ledsna. Be, som ex
pro-fesso ifra för upplysningen, vilja dock kanske ej hafva
onjulen de glada barndoms-stunder, soin försvunno vid
afhörandet af de första, enkla, okonstlade sagor, hvaraf
vår inbillning lifvadcs., Och hvem känner sig ej ett
evigt barn, då inan läser Genoveva, Blauhart, m. 11.?
Teckningen af en sådan helig oskuld, som Genovevas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wandringsm/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free