Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 56 )
Kring honom alla. Nu i hemsk förtviflan
Han ryter: «Brinken mig min älsl:ling åter!»
Och tjuge jägare, de raskaste,
Sig svinga upp på half-intämda fålar _
Och flyga genom skogar, berg och dat,
Den främste af dem störtar i ett bråddjup.
Han återser ej dagen och sin herre.
Hans död förtäljer man, men Borgherrn gråter
Ej öfver någon annan, än sin vindthund.
lian söker honom genom skog och dal;
Ilans namn ban ropar i den stilla natten.
Förgäfves. En gång följd af jägarn Gottfried,
Den bästa, trognaste af hans vasaller,
Han möts i skogen af cn åldrig qvinna,
Dess anblick ryslig är. Af åren böjd,
Af sår och skrynklor höljd, hon stödjer sig
På hundraårig staf. Som för ett vilddjur
Ses Riddarns ädla häst tillbakaskygga.
»Hvad vill du?» —spörjer Borgherrn. Gumman svarar:
Dig återge Din älskling, — »Hvar är ban?»
Jag, endast jag det vet. I fjerran bråddjup
Han vistas. Jag är gammal, det är sannt.
Men se, betrakta mig!» — Och på cn gång
Hon syns i fruktansvärd gestalt, förmörkad,
Och skyhög, men med flammor kring sin hjessa,
Och Borgherrn ser, att det är skogens ande.
»Skänk mig,» — så fortfor rösten — "jägar Gottfried.
Du vet, att jag föryngras blott, om jag
Får bada mig uti en ynglings blod.»
Din önskan vare uppfylld, svarar Riddarn.
Vid Riddarns fötter jägarn ber om tillgift:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
