Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 155 )
Flyr den vindthund, skön och
Ii»It-Borgherm uppå Cojozet
Tillhör han. Som skuggan trogen,
Ägarn följ ey.- han i skogen,
Öfver dalar, berg och land;
Äter ur sin herres hand.
Borglierrns älskling är han vörden,
Ingen dödlig än på jorden
Läst i Borglierrns hjertas grund:
Hans förtrogne är hans hund.
Koimnen kärn, att er församla
Omkring sångarn, kring den gamla.
Uti insjöns blåa rum
På cn snäckbädd, gömd och stum,
Silfverklockan ännu hvilar,
Aldrig rörd af vindens ilar.
Sagan jag förtäljer er,
Iluru klockan sänkts dit ner,
Och om jägarn Gottfried^ öde. —
Ro ocb hvila åt de döde!
Efter denna prolog, som antyder sångens ämne,
Borglierrns passionerade tillgifvenhet för sin älskling
bland jagthundar (i cn tid, då jagten var så helig, att
vildtjufvar straffats med den rysligaste död, var detta ej
sällsynt), Gotlfrieds öfverhängande öde och den mystiska
Silfverklockan, förändras rythmcn och dikten antager
cn berättande stil.
Ilan är försvunnen, Borglierrns trogua vindthund.
Från jagten ägarn kommer, vild och mulen.
Af tjenare, vasaller, ingen vågar
Sin blick till honom lyfta. Stumma stå de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
