Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t )
samlings-ruin, ur hvars svartklädda hvalf den anklagade,
efter ett kort förhör med en domare, som han sjelf icke
säg, men hvars röst lian blott hörde, fördes sin sista
vandring genom la porta fatale. Här sutto jemväl dc
3 Stats-infjvisitorerna, för hvilkas magt Dogen, säsom
vi veta, sjelf kunde falla ett offer. Hit upphämtades
äfven den anklagades lik och visades för anklagare»,
liksom för att spörja honom, om ban vore tillfredsställd.
I öfrigt ägde Inqvisitionens straff samma hemlighet, som
ett doldt sjelfmord: den olycklige var blott försvunnen.
skugg-rcgcnt. Han fick t. ex. ickc aflägga besök bos någon,
eller resa ur staden, utan Senatens tillstand, hvilket vägrades
så ofta det anständigtvis lät sig göra, för att afstänga Dogen
från närmare beröring med vigtigare personer. Ingen af hans
anhöriga kunde, under hans regering, bekläda något af dc
högre stats-embetena, pü det hans eget inflytande ej skulle ökas.
Han egde ej rätt, att öppna de till honom ställda depéchcr och
embets-bref, utan i Senatorernas närvaro, hvaremot desse kunde
både öppna och besvara brefven ulan Dogens vetskap. Myntet
preglades med hans namn, men icke med hans bild (såsom i
Republikens äldre tid), utom kröningspenningarne, som han sjelf
Utkastade bland folket och hvilkas pregel ban äfven fick
uppgifva. Bland andra ceremonier vid hans val förekom äfven,
att lian fördes till det. rum, der hans lik skulle exponeras.
Vid hans död anlades icke sorg, deremot valdes genast 3
In-(juisitorer, för att undersöka’ hans förvaltning och reglera
hans affärer. Doge-valet skedde i en konklav och ägde någon
likhet med formaliteterna vid ett Påfve-val. Dogens
ansvarighet inför lagarne, såsom enskild man, upphörde ej genom
hans upphöjelse t.ill den högsta värdighet i staten. Vid
betraktandet af alla dessa förhållanden kan man äfven lätt
förklara, att dc flesta Doger mindre lyst genom deras
personlighet efter antagandet af purpurn, än förut, då1 dc både
som statsmän och krigare ägde mera tillfälle att utföra stora
liragder, och Cmnacn Veneta omnämner äfven en Doge,
under hvars regering intet annat, märkvärdigt, timade, "än att
Konungen i Sverge, Gustaf Adolf den store dog" — hvilket
något, påminner om anteckningen i cti viss merit-lista:
"Hörde lalas om Kyssen hela detta året."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
