Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vet, att det skall gå min Viktor
mycket väl i världen och att han skall
bli något ovanligt.» Dessa ord bragtes
honom som en avskedshälsning från hans moder.
Ofta plägade fadern – till Viktors förlägenhet –
upprepa denna förhoppning om sin begåvade son.
Och den var en fast tro inom familjen. Ännu så
sent som 1881 skriver Viktor Rydbergs syster
Hedda till honom, då hon i Amerika sett hans
skrifter utgivna på engelska och hans levnad där
skildrad: »Vår älskade moders profetia,
att, om du finge leva, du skulle bliva
något utmärkt, har gått i fullbordan.»
Moderns död vart ödesdiger. Den första
känslan av att modern var borta tecknar Viktor
själv i följande ord: »Hårdare rubbades min inre
värld, så snart min moder dött. Jag vet icke om
hon ens ännu var begraven, då följande hände.
Dittills var det vanligen hon, som klädde mig om
morgnarna, och det skedde under samtal. Nu
kom en kvinna, som jag icke förut sett, och klädde
mig i svart. Hon teg därunder, och då hon band
på mig den vita skjortkragen, som fälldes över
tröjan, kände jag hennes knogar tämligen hårt
mot min hals. Hon var dock, som jag sedermera
rönte, en vänlig människa; men vad jag då kände
var, att icke alla kvinnor äro lika ömma mot ett
barn som dess moder är.»<footnoe>Brev från Gunnar (handskrift).</footnote>
Djupt levde modersminnet kvar i Viktor
Rydbergs sinne. Då han en dag fått sin första
psalmbok – »en prydlig med silverspänne» – och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
