Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Publicistisk verksamhet 1855-1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föraktades som »filisteri»; den grumligaste förklarades för den
mest genialiske och den »überschwängligaste» för den
mest poetiske.»
– – –
»Jämte allt detta var man mycket kristlig –
»kristlig-germanisk» och »kristlig-feodal». Man uppgjorde teorier
till försvar för häxbränningen, och det fattades tyvärr
blott häxor för att bålen åter skulle blivit tända. Det
gamla skråväsendet upphöjdes till idealet för arbetets
organisation, en tullbom i varje port var höjden av
nationalekonomisk vishet, och man var färdig beklaga, att
de gamle rovriddarne, som beskattade trafiken på vägar
och floder, voro borta, ty utan dem var dock reaktionens
nationalekonomi icke fullt helgjuten. Att feodalismen
var den högsta statsformen, faller av sig självt. Man
prisade livegenskapen och utdömde folkundervisningen.
Man beklagade, att den enda saliggörande kyrkan blivit
splittrad, och Luther var en av de skadligaste »filistrar»
som någonsin existerat. Handeln och arbetet föraktades,
och när Sverige äntligen lyckliggjordes med en
filialavdelning till den tyska reaktionen, blev det bruk att
med ordet »bräcka» beteckna dess idkare. Man gjorde
verkligen storartade ansträngningar för att återföra
medeltiden. Det var den nyromantiska skolan, som
representerade denna riktning.»
– – –
»Det kom äntligen den dag, som gjorde slut på det
galna oväsendet och förde Atterbom själv från
medeltidsempusans omfamningar, från de nattliga orgierna med
vidskepelsens succubus ut i dagen och solens klara ljus.
Det var återigen den grekiska andan, den rena, klarögda,
plastiska Hellenismen – denna gång förkroppsligad i
Tegnér – som tillbakajagade orientalismen till de där
heliga skogarne med de heliga aporna, varifrån den
kommit. Och det var icke, såsom mången föreställer sig,
ett rent estetiskt intresse, utan kärleken till ljus och
frihet som väpnade Tegnérs hand med Heraklesklubban.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
