Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Prosadikt och ungdomslyrik - Den siste Athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innerlig vördnad, utan mot den ofördragsamhet, som
den härskande kyrkan - för tillfället de s. k.
eusebianska, halvarianska homoiusianerna - utövade
mindre mot hedningarna än mot sekteristerna av
annan kristen lära, vare sig de kallade sig
homousianer, athanasianer (de nu »ortodoxa»),
novatianer eller donatister.*
Det spjut författaren slungar är främst riktat
mot prästväldets och statskyrkans despotiska
yrkanden på herravälde över människornas själar
och på bekännelsens enhet. Åter här framställer
Rydberg gent emot sin egen tids ofördragsamma
ortodoxer, liksom fallet var i Fribytaren på
Östersjön, förstorande spegelbilder från en långt
svunnen tid, från den officiella kristendomens
och statskyrkans ursprungstid och han har själv
uttryckligt förklarat detta vara syftet.
Den »officiella» för tillfället härskande kyrkan
* De skildringar, som i detta fall förekomma i
romanen, äro icke överdrivna. Hase omtalar exempelvis,
hurusom, då en deputation av 80 präster kom från
Konstantinopel till Nikomedien för att klaga hos kejsar Valens
över förföljelserna, blevo deputationens medlemmar av
prefekten förda på ett skepp, som antändes i öppen sjö.
Det hände, att den ena sektens bekännare skändade den
andras gudainvigda jungfrur, släpade dem nakna genom
gatorna och därefter dödade dem. Man använde maskiner
för att låta »rättrogne» präster intvinga hostian i
motspänstiga o. s. v. I detta fall synes ingendera sekten
stått efter den andra (Hase, Kirchengeschichte, 1:487).
Taine citerar i sin Voyage d’Italie några ord av Gregorius
av Nazianz om det raseri varmed man hängav sig åt
teologiska debatter: »Bed en människa att växla ett mynt,
och han skall undervisa dig om i vilket avseende Sonen
skiljer sig från Fadern; fråga en annan om priset på bröd,
och han skall svara dig, att Sonen är av lägre art än
Fadern; spörj, om badet är färdigt, och du får till svar,
att Sonen skapats av intet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
