Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Återblick över Rydbergs diktning 1875-1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bland dem, som oförfärat väckte
harm hos ett i lögnen fånget släkte,
då de sjöngo ut med klangfull röst,
vad de kände innerst i sitt bröst,
och, ju bittrare de rönte kvalen
av en småklok, feg och lumpen värld,
grepo fastare om idealen,
svungo djärvare sitt sångarsvärd.
Ty hans diktnings grundton under dessa år är
dels sublim, dels idyllisk.
Hans skaldskap berör nämligen företrädesvis
tvenne poler, det upphöjda, djupsinniga tänkandet
över människolivets största gåtor och det enkelt,
barnsligt oskuldsfulla. Det är liksom ville han
stundom med sin diktning förkunna, att huru djupt
än tänkareskalden pejlar med sitt lod för att nå
gåtans lösning, så kommer han dock icke längre
än barnet i sin oskuldsfulla naivitet.
Hans lilla frågodikt »Vadan och varthän?»
slutar ju ock med att låta skalden i drömmen,
såsom ett barn i modersskötet, få svar på frågorna.
I min moders blick
jag in i det eviga skåda fick.
Men ogärna skulle Rydberg velat kalla sin idylliska
diktning naiv. I ett brev till Borchsenius, maj 1877,
klagar han över vissa fenomen i dåtidens danska poesi,
vilka synas honom vara ett jäktande efter naturlighet,
varav ej kan uppstå annat än det värsta av allt:
tillgjord naivitet. Ȁr det teatraliska obehagligt,
är det tillgjort naiva det ännu mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
