Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 VIKTOR RYDBERG
Huru foga hop av spridda stycken
denna bild, vi känt harmoniskt hel?
Samla strålarna av dessa smycken,
än ej födda, släktens arvedel?
Sekler skola flitigt lägga samman
tankens underbara mosaik,
värmas av den eterklara flamman,
lyss till språkets magiska musik.
Så han lever, så han tänker, sjunger
för de kommande till fröjd och tröst.
Sekelslutets sorl och njutningshunger
dör en gång - dock ej hans djupa röst.
Men för oss, för oss är harpan brusten!
I vår saknads första ögonblick
ha vi känsla endast för förlusten,
då vår vän, vår stolthet från oss gick.
Det är endast tomheten vi fatta,
ödsligheten på var plats han prytt,
och det är som ej vi vetat skatta
vad vi ägt förrn i den stund det flytt;
aldrig höra mer din röst i tiden -
blott som eko från en annan strand!
Aldrig vandra mer till Ekeliden,
aldrig, aldrig trycka mer din hand!»
Viktor Rydbergs jordfästning i Stockholm och
hans likfärd i Göteborg framkallade uttryck av det
varmaste deltagande från konungaborg till
studentkammare och borgarehem, och de gjorde ett
överväldigande intryck på dem, som därtill voro vittnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
