Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jungfruliga skönhetens knopp börjat vidga sig för att snart slå ut, hafva
öfver sig utbredt ett osökt oskuldsfullt behag, ett förtrollande, romantiskt
skimmer, som vid dem fängslar den beundrande blicken».
I Rom utförde Börjesson vidare bland annat Psyke – prisbelönt
vid verldsutställningen i Filadelfia – en slumrande, på huk
sittande ungmö, med hufvudet hvilande mot de korslagda armarne;
liksom Hästtämjare, en kraftigt uppfattad, realistisk framställning
af två män, som tämja en häst af en korthalsad (jutsk?) hästtyp,
likaledes antagligen härröra från Rom, hälst de väl äro inspirerade
af djurtämjarestoderna å Montecavallo.
Till Paris lände Börjesson 1876 och utarbetade här bland
annat Gosse från Capri och Fången Viking, den förra prisbelönt
å 1877 års salong, den senare å 1878 års verldsutställning i Paris,
äfvensom en Kristusstod för svenska kyrkan i Paris. Den lille
Caprigossen, hvaraf vårt nationalmuseum förvarar en bild i marmor,
är en vacker liten genre, erinrande om sådana behagliga
arbeten från den romerska antiken som »tömutdragaren», »gossen
med gåsen», »flickan med tärningarne», o. d. Konstnären har
här en framställt liten älsklig pilt, liggande å hafsstranden lekande
med en krabba. Konstverket utmärkes för en innerlighet och
täckhet, som verka sympatiskt, på samma gång arbetet är utfördt
med duktig realism.
Den »fångna vikingen» visar en fornnordisk, våtlockig kampafigur,
som blifvit uppkastad på sydländsk strand, där han blifvit
bastad och bunden vid pelaren från ett antikt tempel. Orädd ser
han den säkra döden till mötes. »Det är ingen dödsfruktan i hans
ansigte, men man ser bakom det starka i ansigtets drag och uttryck
ett oförlikneligt vackert skimmer af en inre, till hälften dold,
vek stämning hvilken genomgår hans själ. Han tänker på hemmet,
han tillhviskar sunnanvinden en hälsning till det land, han aldrig
mer skall se, den lund där han drömde så gerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
