Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Fredrik Höckert.
så beskrifver Scholander taflan. Höckert hade här jämte en ypperlig
komposition gifvit det mest lysande prof på sin förmåga att
medelst färgen förvandla den platta ytan till ett i djupet gående
rum, fyldt af verklig luft, han hade här - såsom Theophile
Gautier yttrade - »gripit ett originellt motiv och lagt å daga
ett utmärkt utförande, taflan besitter denna styrka i tonen, denna
mäktiga clairobscur och denna kraftiga pänsel, som man beundrar
hos Eugene Delacroix». - Och hvad var det man beundrade hos
Delacroix? Det var koloriten, »genomförandet af färgens optiska
och fenomenala verkan, af dess lyriska och musikaliska stämning,»
det var med ett ord det ytterliga betonandet af målarkonstens
uteslutande måleriska sida. Härutinnan var Höckert med sin
varma, bruna ton, sin starkt färg verkande pänsel en af Delacroix’
mest begåfvade efterföljare, framför allt i denna tafla.
»Lappkapellet» skaffade Höckert - ensam ungdom bland
förut kände mästare - guldmedalj, inköptes af staten för museet
i Lille och gaf Höckerts namn klang i hela den europeiska
konstnärsverlden. Den taflan öfverträffade Höckert sedan aldrig.
I vår konsthistoria bildar den epok, i det - såsom Estlander
yttrat - »den svenska färgkonsten härmed tog ett steg framom
Sandberg, åtminstone lika stort som det Sandberg tagit framom gustavianerne».
Kroppsligheten var här återgifven till full illusion, icke
minst därigenom, att Höckert vågat ett format, som i vår konst,
där hittills de största ämnen behandlats i genreformat, utgjorde en
värklig »händelse».
Flere andra lappska motiv behandlades naturligtvis efter den
nu vunna framgången. Sålunda bl. a. »Det inre af en lappkåta»,
(hvilken vi här återgifva i afbildning), som fick plats i »salon carré»
på 1857 års salong i Paris, och som nu tillhör vårt Nationalmuseum.
Det är egentligen modrens skepnad som i denna tafla tilldrager
sig uppmärksamheten, tack vare det »ociviliserade behag»,
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
