Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Fagerlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ferdinand Fagerlin.
Vid sidan af D’Uncker står i första ledet bland de svenske
Düsseldorffarne,
Ferdinand Fagerlin,
utan tvifvel den främste bland våra nu lefvande genremålare.
Han är i uttryckets finhet och säkerhet D’Unckers jämnbörding,
och det vill icke säga litet. Men han väljer i allmänhet mildare
och vekare ämnen än D’Uncker, intrycken af hans taflor blifva
derföre annorlunda än dennas ofta skarpa, mörka bilder ur lifvet.
Äfven Fagerlin begynte som militär. Född i Stockholm 1825
hade han visserligen, förrän han aflade studentexamen, åtnjutit
undervisning vid konstakademien, men han hade sedan ingått i
militärståndet, och var redan officer vid lifbeväringsregementet,
när han i början af i85O-talet - en tid då hos så många här
hemma konstnärslusten vaknade - beslöt åter fatta pänseln. »Till
Düsseldorff!» var då dagens lösen, 1850 års konstutställning hade
lärt svenskarne beundra de norske düsseldorffarnes ståndpunkt,
och så lände Ferdinand Fagerlin till Düsseldorff 1853 där han
under Sohn och Schadow utbildade sig med sådan framgång, att
han redan året derpå utbytte sin permission från krigstjensten mot
afsked. Fagerlin, vid hvars bana ej från början så stora förhoppningar
varit knutna, utbildade sig emellertid till en genremålare
af hög rang, ej blott bland landsmän, utan äfven inom verldskonsten.
Hans namn har klang inom hela Europas konstverld. Fagerlins
favoritområde är fiskarstugan, fiskarfolkets inre lif. Lokalen
väljer han gerna i Holland eller norra Tyskland. Han framställer
hälst gladare stycken, öfver hvilka han kan låta hvila ett drag
af godlynt humor. Så i »Rökande fiskargossar» (1862, Nationalmuseum),
där ett par 10 a 12 års pojkar i allsköns hemlighet hålla
på att lära sig den ädla tobaksidrotten, hvilken bekommer den
yngre af dem mindre väl, synbarligen till förförarens stora för-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
