Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg von Rosen.
aristokratiska syn på lifvet nog här i någon mån torde klinga
fram, stod uppgiften mindre historiskt än poetiskt. Det gällde
för honom att framställa den unge, villrådige monarken i
frestelsens ögonblick. Förgäfves bedjer hans unga älskarinna om nåd -
det är intet tvifvel att djäfvulens utsände får underskriften på
dödsdomen. Dessa typer kunde lika väl vara Fausts och Mefistos och
Margaretas - så bestämdt uttrycka de menniskan, den onde och
den kvinliga oskulden. I färgen likaså; rödt, svart och hvitt
utgöra nämligen taflans skarpt mot hvarandra ställda hufvudfärger *).
Icke minst intressanta äro enskildtheterna i denna målning, som
utgör en verklig prydnad för nationalmusei galleri.
Ännu mera än i denna målning framträder v. Rosens
egendomliga uppfattning af historiska ämnen i de intressanta
raderingar, som man äger från hans hand, och af hvilka flere
framställa ämnen från den af honom så älskade reformationstiden.
Sålunda »Göran Person som betraktar Nils Stures skymfliga
tåg», ett präktigt uttryck för hån och skadeglädje, med sällsynt
troget återgifvande af historiska detaljer. Ännu mera
intressant är emellertid den här återgifna raderingen » Ture Jönsson
återvänder från första dagens möte i Vesterås 7527». Huru
ypperligt har icke konstnären här trängt in i den tid han vill
skildra! Huru stolt skrider icke den myndige herr Ture
Jönsson Roos fram genom stadens gator. Riksförsamlingen är
skingrad efter det konungen förklarat »att icke den värste i helvetet
vill vara Eder konung än mindre någon människa, hvarföre I
magen veta att vi säge oss alldeles från att vara Eder konung».
Alle de andre äro rådlösa. Men herr Ture, som varit med om
att få den store mannen fjärmad, är icke nedstämd, han låter slå
*) I en nyligen för Kristiansborgs galleri i Köpenhamn målad tafla »Erik och
Karin Månsdotter i fängelset» har v. Rosen på ett fint sätt åter gripit in i samma
ämneskrets.
+–––––––––––––-4-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
