Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gustaf Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
_^A>––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––*§*"
Karl Gustaf Hellqvist.
å Göteborgs Museum. Denna tafla framställer den franske
medeltidsmonarken vandrande tillsamman med sin förtrogne »i sin
lustagård» där träden äro behängda med hans fienders lik, så som han
skildras i »de hängdes ballad» som inflickats i Banvilles bekanta
dram »Gringoire». Hvad som fördelaktigt utmärker denna målning
är skärpan i karakteristiken af slugheten, grymheten och snillet
i Ludvigs förtorkade drag samt af lömskheten hos hans
följeslagare. Öfver det hela hvilar en stämning af hemskhet och kyla.
Något koloristiskt bravurstycke - såsom så mycket annat, som
hitsändes från Paris, är taflan emellertid icke.
Hellqvist stannade icke länge i Paris. Sedan han erhållit
akademiens resestipendium, begaf han sig till Munchen, till hvars
målarskola han sedan med allvar slutit sig. Denna skola, med dess
ärliga, sanna uppfattning af alla historiska enskildheter och dess
kraftiga, något dunkla kolorit talar till oss ur de målningar som
han sedan hemsändt - större historietaflor och historiska genrer.
Två bland dessa hafva isynnerhet väckt uppmärksamhet. Den ena
är »Peder Sunnanväder s och Mäster’Knuts intåg i Stockholms,
som på den allfolkliga konstutställningen i Munchen 1879 väckte
rättvist uppseende. En gång förr hade ju Peder Sunnanväders
historia visat sig såsom en tacksam jordmån för konstnären. Nu
var det det tragiska förspelet till de båda prelaternes ömkliga slut
som han ville framställa på duken. Innan de stäldes till ansvar
inför rikets råd för att med lifvet plikta för sitt svek mot
konungen - eller sin trohet mot Stureslägten och mot den katolska
hierarkien - lät man dem enligt tidens sed lida all den skymf
och spe, som kunde tänkas. På följande sätt skildrar krönikan
deras och deras anhängares Peder Sölfköpares intåg i Stockholm
i slutet af 1526.
»Så blefvo de alla tre införda i Stockholm under fastelagen
och voro iklädda gamla utnödta slarfvota korkåpor, ridande åter-
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
