Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brödraförsamlingar hade bildat sig i Stockholm, Göteborg,
Uddevalla och Karlskrona och denna »ensidiga känsloteologi
som utmynnade i en sentimental religiositet» - för att
nyttja uttryck af en svenska kyrkans lärare - fann på
1740-talet i hufvudstaden en dugande förkämpe i den
bekante »hatten» Anders Carl Rutström. Såsom kändt, vardt
denne utsatt för en del religionsåtal, hvilka slutade med att
han, under mössregementet på 1760-talet, blef landsförvist,
ehuru han senare återkallades.
Ungefär samtidigt med Rutströms åtal, 1752-1753, blir
äfven Magnus Brynolf Malmstedt misstänkt förirrlärighet.
Första antydningarna härom lemnas i Värmlands nations
protokoll i December 1752, då nationen beskylles för att
vara smittad af herrnhutiska villfarelsen, öfver hvilken
beskyllning nationen »enhälligt jämrade sig», uppdragande åt
kurator, docenten Malmstedt, att lugna vederböfande. Men
det var just Malmstedt, som åsyftades och kort därefter blef
han också utsatt för ett formligt åtal inför Upsala
domkapitel. Angifvare var tydligen en pastorsadjunkt, Anders
Levin, med hvilken han hade brefväxlat och som funnit
honom vara den herrnhutiska sekten tillgifven, hvarjämte
det var kändt, att han haft konversation med personer,
som voro »noterade för herrnhutism», hade nyttjat misstänkta
böcker och hade yttrat att »Zinzendorff ändå inte vore så
galen som han hölles för».
Malmstedt ville emellertid icke på vilkor medgifva,
att han vore den herrnhutiska sektens medlem eller någon
affälling från den rena evangeliska läran; han svarade
undvikande på de frågor, som ärkebiskopen (Henrik Benzelius)
stälde pä honom. Konsistorium fann emellertid, att de
ordalag, uttryck och meningar, som han i sina bref nyttjat
(såsom »lamb», »blod», »sår», »försoningsbarn»,.»bröder i Jesu»
o. s. v.), gjorde honom misstänkt att vara en älskare af den
Zinzendorffska sekten, allra hälst han tillstått, att han plägat
sällskap och umgänge med herrnhutarne i Stockholm. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
