Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna sak gaf för resten anledning till åtskilligt tal
vid riksdagen 1761, hvarjämte den bidrog till att hindra
Malmstedt från att blifva predikant vid ett regemente i
Stockholm, hvartill han kallats.
Sedan hör man emellertid icke vidare talas om
Malmstedts irrlärighet.
Däremot veta gamla protokoll att förtälja om hans
deltagande i andra strider än de religiösa. Han var
nämligen ett slags folktribun i Värmlands nation, och
författaren af denna nations historia (E. H. Lind) kallar honom
»den sällsammaste företeelsen i nationens häfder, den
outtröttligaste deltagare i söndringarne och partiväsendet inom
nationen, där han — docenten och e. o. adjunkten — hade
mer att säga än någonsin inspektor». Protokollen lämna
emellertid en mycket ensidig bild af hans ståndpunkt, då
de äro skrifna af hans fiender, men så mycket är dock klart,
att han var en afgjord motståndare dels till onödiga
nationspålagor och dels till det förtryckande af de yngre
landsmännen, som hade gammal häfd och törhända äfven stöd
i vissa stadgebestämmelser.
Redan på 1750-talet hade han anmärkt, att
nationsstadgarne stredo mot allmän lag, som förbjöd att lägga
skatt på konungens undersåter, liksom ock ämbetsmän att
taga mot sammanskott (gåfvorna till inspektor), Det är
dock egentligen, efter det han år 1767 — 43 år gammal
— blifvit vald till hedersledamot »i anseende till den stora
möda och oförtrutenhet hvarmed han gjort sig nationen
förbunden», som han ställer sig i spetsen för oppositionen.
Han förmår unge studenter, som stå under hans hägn, att
neka betala afgifter, dem han anser olagliga, och att vägra
att underkasta sig de äldre landsmännens ofta obilliga kraf.
Inspektor (Låstbom) och kurator (Stenberg) äro mäkta vrede
på honom, han stämplas som »en okallad reformator,
som nu mer än förr griper sig an med nationsträtor»,
och stadgarna påstås tarfva hvarken »magister Malmstedts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
